Kommer säkert få massa hat och skit bakom ryggen för att jag skriver det här, men jag har blivit starkare med åren och vill göra andra starkare. Så får ta den risken. För de som snackar bakom dig är bakom dig av en anledning. (weheartit - citat, haha)

 

Alla har något, något som gör det svårare för de i något visst fall. Vissa har problem i matte andra har en mormor som är svårt sjuk. Det är svårt och kan tynga ner hela din vardag, men man måste komma ihåg att ALLA har något. Och man kan övervinna det.

 

I skolan blir jag kallad för A- barn. Det är sjukt smickrande men jag vill bara att de som inte har A- i alla ämnen (och nej har inte det! Har bara bra resultat på prov) ska tro att allt bara vart en lek för mig. För visst jag har lätt för mig i många ämnen och det är en gåva som jag är SÅ tacksam över. Men jag har också tunga last, flera flera stycken. Helt ärligt har jag ett av mina tunga last i det ämne jag är bäst i. Jag har A i engelska men det har inte varit lätt. Jag stammar. När jag blir nervös så stammar jag. Får inte ut ett jvla ord på engelska. Fastän jag vet EXAKT vad jag ska säga så går det inte. Hur mycket jag än vill så sitter jag bara där.

 

Det här var som värst i femman, jag trodde jag skulle få gå till talfröken men jag hade ju lixom inget handikapp så. För jag kunde ju prata utan att stamma i svenska. Fick istället prata engelska så in i helvete. Det skulle bli naturligt för mig och jag skulle våga framför klassen. Nu vågar jag, jag har inget problem att stå framför många människor och snacka. Och jag jobbar på det så jag stammar inte alls lika mycket. MEN det förekommer. Min klass fick uppleva det senast förr förra veckan. Jag hade inte stammat på länge men där gick det rejält dåligt. Var en plåga att prata. Tuva fick till och med hjälpa mig med små delar. Det var FRUKTANSVÄRT när alla stirrade så på mig. Många blev förvånade då de säkert inte minns femman och bara ser mig som har A i engelska. Var helt ärligt nära på att börja grina.

 

Med det här menar jag att man kan faktiskt. Man kan komma över många (säger inte alla, då jag alltid kommer att vara laktosintollernat, no matter what I do) tunga last. Jag har verkligen utvecklat min engelska och stammar inte alls lika ofta. Men man måste jobba för det, man kan inte bara klaga. You have to work your ass off! Men jag lovar er det är så värt det.